Musikläraren- föreningens tidning

 Här samlar vi årligen intressanta artiklar som funnits med i vår tidning Musikläraren, som du får i din brevlåda fyra gånger varje år. Du får ta del av de recensioner av läromedel som  publicerats och vi hjälper dig att på ett lättare sätt hitta de länkar som finns med i tidningen.
 

Om du har förslag på vad nästa nummer av tidningen ska innehålla är du hjärtligt välkommen att tipsa vår redaktör!

“Musik var inte min grej”. “Jag lärde mig typ tre ackord på gitarr”. “När vi spelade fick jag alltid ett rytminstrument”. “Vi spelade olika låtar på ukulele, jag förstod aldrig varför”. “Vi spelade covers, det lät riktigt illa och jag skulle lära mig bas, nu minns jag inget av det där”. “Jag skulle sjunga upp för att få betyg, men fick inte fram en ton knappt.”
I samtal med elever, föräldrar, politiker och andra framkommer ofta en bild av musikämnet som tyvärr inte är överraskande. Traditionellt hantverkskunnande i form av spel på traditionella, akustiska och möjligen elektriska instrument har varit kärnan i musikämnet i decennier och är det ofta än idag. Att läroplanerna i musik från 50-, 60- och 70- talet handlade mycket om rock- och popkulturens olika aspekter gör det logiskt att äldre vuxna refererar till dessa. Det som är alarmerande är att de yngre idag ofta talar om musikämnet
i liknande termer som sina föräldrar.

På alltför många skolor handlar musikundervisning om isolerade moment av instrumentspel på gitarr, ukulele eller piano och spel i ensembleform. Undervisningen fokuserar på reproduktion, upprepning och på att prestera i livesituationer. Den tid som läggs på motorisk övning minskar tiden för musikalisk fördjupning och förenklar ämnets syfte.
En alldeles för stor del av eleverna upplever
ämnet meningslöst eller som ett ämne ämnat för de redan förtrogna. Om ämnet ska överleva krävs vilja att se nya perspektiv, kunskap om skapande med
digitala verktyg och en bred utveckling av professionen.

Musikundervisning idag utvecklar alltför sällan kreativa och innovativa förmågor i en tid när de musikaliska uttrycken finns på så många arenor. När spelmarknaden blivit större än filmbranschen, i reklam, i det ständigt expanderande musikskapande som idag sker med verktyg och metoder som aldrig ens nämns i många skolor och än mindre praktiseras. Musik måste i hög grad handla om kommunikation och samtid. Om vårt demokratiska uppdrag. Elever måste ges möjlighet att levandegöra sin demokratiska röst och lära sig
musikalisk kommunikation genom de verktyg som används för kommunikation idag. Digitaliseringen i musik, de nya verktygen och de stora möjligheterna måste bli utvecklingsområden att prioritera i skolan. Skapandet måste vara utgångspunkten och få störst plats. Musik måste vara ett ämne för alla elever och ha fokus på musiken som uttrycksform och kommunikationsmedel. Att vara musiklärare2018 måste kräva stor pedagogisk kompetens, genomtänkta planeringar och mycket god ämneskunskap.

Utvecklingen av musikämnet i skolan går mycket långsamt i ett nationellt perspektiv,
medan musikutvecklingen i samhället går i rasande takt. Klyftan mellan musikbranschens alla delar idag och skolan är redan milsvid och den växer varje dag. Det är ett svek, när egentligen alla elever skulle kunna utveckla stora musikaliska förmågor och se en mening med det ämne som alla har förkunskaper i och referenser till. Att i en i övrigt reproducerande skola få möjligheten att bli entreprenör i estetiska uttryck. Att få lära sig
skapa musikaliska resultat som speglar det som klingar i huvudet och att producera för arenor som finns och kommer att finnas. Det stora ansvaret finns i lärarens ambition att utveckla sin profession och att möjliggöra förändring. Skolledningsfrågan är en annan, men den är beroende av pedagogisk tydlighet och riktning.

Idag finns utbildningspolitiska strömningar som informellt kräver att ämnen som läses i skolan alltmer är kopplade till ekonomi, välfärd och framtid. Eleverna ställer redan idag höga krav på att den tid man lägger på ett ämne ska ha relevans, antingen för en framtida arbetsmarknad eller för personlig utveckling på olika sätt. Det har de all rätt att göra. Ett musikämne som inte förändras i takt med omvärlden kan komma att integreras i ett nytt, estetiskt ämne som får mindre tid och kombinerar till exempel bild, musik och slöjd. De som vill bli musiker kan ju använda kulturskolan, folkhögskolan och musikhögskolan. Den estetiska och kulturella allmänbildningen för att forma En sådan process gick snabbt i
gymnasieskolan, en reform som innehöll valbarhet och på några år försvann i princip den enda obligatoriska estetiska kursen efter grundskolan, estetisk verksamhet. I ett internationellt perspektiv är vår musikundervisning i grundskolan nästan ett undantag. Det undantaget måste vi ta tillvara på. framtidens kulturkonsumenter skulle kunna rymmas i ett nytt, bredare ämne med stor risk för än mindre plats i timplanen.

Musiklärares två viktiga områden för framtiden:
• Professionsutveckling i skapande med digitala verktyg - musiklärare måste utveckla sin profession och grunden för det är att man vill. Yrkesutveckling sker tillsammans med andra och med systematik. För att utveckla sin profession behöver man utmana sina egna före-ställningar om ämnet och våga befinna sig på osäkermark. Grundläggande för att utveckla en profession är att man vill och att man ser sin pedagogiska roll mer som en funktion
och mindre som person.

• Fördelning av musikbudget - oavsett storlek på den budget man har för attdriva ett ämne handlar det i slutändan om prioriteringar. Istället för att köpa digitala verktyg köper många skolor traditionella instrument som begränsar elevernas förmågor att på djupet omsätta
musikaliska tankar till klingande resultat och levandegöra nya arbetsområden. Genom
att skapa långsiktiga planer för såväl lärandet som för inköp av digitala verktyg kan man skapa möjligheter att utveckla musikundervisningen långsiktigt och samtidigt ge skolan en kontinuitet som inte är avhängd vilken musiklärare som faktiskt jobbar. / Lars Wilbe





Lars Wilbe arbetar som förstelärare i musik på Kunskapsskolan i Borlänge. Lars har en gedigen musikutbildning och erfarenhet som lärare på estetiska programmet, som musiker och som gitarrpedagog. När vi kontaktar Lars inleder han med att ge uttryck för att
han har en allmän frustration över att musikämnet krymper och att det finns ett alltför stort antal outbildade musiklärare i den svenska skolan. Vad gäller alla utbildade musiklärarna så är hans åsikt ”att vi gemensamt måste utveckla professionen i en riktning som ger eleverna möjlighet till nya estetiska uttryck som inte är låsta till de traditionella musikinstrumenten”.
Musiklärarna, anställda av Kunskapsskolan, har en gemensam digital plattform och träffas regelbundet regionvis i syfte att säkerställa kvalitet och utveckling i musikundervisningen.

MR är tacksam för kommentarer till Lars Wilbes intressanta text.

2018-12-14
Musikläraren nr 4 2018
2018-12-01
Med lite hjälp på vägen

Snabbsök Musikläraren

Senaste

Lämna tips till Musikläraren