Skrivelse om Musik på Gymnasiet

Musiklärarnas Riksförening 180127
 
Till
Riksdagen
Utbildningsutskottet
lena.hallengren@riksdagen.se

Vid vårt senaste styrelsemöte har Musiklärarnas RIksförening tagit del av flera remissvar avseende regeringens promemoria, U2017/0357/GV3, gällande återinförandet av ett  estetiskt ämne i gymnasieskolan.
 
Det är med stor oro som vi konstaterar att flera remissinstanser uttalat kritik mot ett och till och med avvisat förslaget om ett återinförande av ett estetiskt ämne.  
Musiklärarnas Riksförening stöder förslaget och hänvisar till gymnasieutredningens skrivning i SOU 2016:77, sid 743.

Med vänlig hälsning
Musiklärarnas Riksförening
 
Kristina Stenborg
Ordförande
 

There are no entries for this period.

2015 > 12

Enligt uppgift kommer någon form av estetisk verksamhet ”inom kort” att bli obligatoriskt för samtliga gymnasieelever. Hur omfattande är dock långt ifrån klart? Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister, har tillsatt en gymnasieutredning som skall bl.a. föreslå åtgärder för att
alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Utredningen ska också lämna förslag som syftar till att gymnasieskolans nationella program vidareutvecklas så att de ger en bred gemensam kunskapsbas.
Vad gäller den estetiska verksamheten är uppdraget formulerat så här: Analysera och föreslå hur alla nationella program i gymnasieskolan kan innefatta ett estetiskt ämne. Utredningen leds av Helén Ängmo och skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2016.


" – Jag är faktiskt inte främmande för att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan. Vi har lovat att inte stöpa om skolan igen under den här mandatperioden eftersom många lärare efterfrågat arbetsro. Samtidigt får det inte bli helt status quo i fyra år. Men en sak är att höja moralen hos lärarna så att de kan ta sig an uppgiften att undervisa med ny energi. Det gör vi genom att höja lönerna och ge dem förutsättningar att göra ett bra jobb."
Citat av Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister,
i Tidningen Gymnasiet

Läs hela inlägget »
Etiketter: gymnasium

Den nationella ämnesutvärderingen av musikämnet i grundskolans årskurser 6 och 9, NÄU13 påbörjades 2012 och blev klar våren 2015. 1200 skolor har medverkat. Torsdag 8 september presenterades resultatet på nätet i ett webbinarium. En vecka senare
publicerades Skolverket resultatet i en rapport: Musik i grundskolan.
Utvärderingen ger en nationell bild av undervisningen och mål- uppfyllelsen i musik.

Musikämnet har inte utvärderats på nationell nivå sedan 2003. Den utvärdering som då genomfördes (NU03) pekade på brister vad gäller bedömning och betygssättning, likvärdighet, behöriga lärare, utrustning, kort sagt brister i förutsättningar att bedriva en för eleverna likvärdig och kursplaneförenlig undervisning. Eleverna var dock positiva till musikundervisningen.

Tio år senare verkar eleverna fortfarande tycka om musik och musikundervisning trots att de undervisas av obehöriga lärare som arbetar under hög arbetsbelastning och knapra förutsättningar. Problemet med många undervisningsgrupper per vecka kvarstår. Den genomsnittsliga gruppstorleken är mellan 21 och 25 elever. Vi kan aningen generaliserande konstaterna att sakernas tillstånd är relativt konstanta.

I webbinariet 8 september, som enligt Skolverket ett fåtal musiklärare deltog i eller rättare sagt; man vet inte hur många som deltog, lyfte professor Clas Eriksson, som tillsammans med professor Monica Lindgren skrivit rapporten, särskilt fram en önskad framtida orientering mot en mer digitaliserad undervisning, en utveckling av de digitala redskapen som rapportskrivarna kallar det. I webbinariet riktades kritik mot en alltför ensidig musikundervisning, som i huvudsak består av ensemblespel med populärmusikaliskt innehåll i grupper där eleverna utan tillräcklig handledning i alltför hög grad lämnats att själva styra innehållet.

Sammantaget påstår vi att utredningen är välskriven och vetenskapligt grundad. Den förtjänar att läsas av alla musiklärare. Utredningen finns att ladda ner på Skolverkets hemsida (sök på Musik i grundskolan). Nedan presenterar MR utdrag ur sammanfattningarna i NÄU13.

Kompetensutveckling
Utredningen konstaterar att kompetensutvecklingsbehovet är stort. Det är  bl.a. bedömning och betygsättning, digital teknik och musikproduktion/inspelning som är högprioriterade områden. Utredarna skriver:
”Det kan således konstateras att det största kompetensutvecklingsbehovet inte ligger på en utveckling av musikalisk, pedagogisk och didaktisk eller faktabetonad kunskap utan i stället på en utveckling av teknisk kunskap och kunskap kring bedömning och betygssättning”.

Musikundervisningens organisering
Vid en majoritet av landets skolor får eleverna undervisning i musik varje vecka och 13 procent av rektorerna anger att de har profilklasser i musik. 80 procent av eleverna har lärare som endast undervisar vid en skola. En hel del av eleverna har lärare i årskurs 9 som också undervisar i grund-skolans tidigare år. Hälften av eleverna i årskurs 9 har exempelvis lärare som också undervisar i årskurs 5. De flesta elever i årskurs 9 och 6 har lärare som undervisar mellan 100 och 399 elever med en ganska jämn fördelning över spannet. Den vanligaste gruppstorleken är 16–25 elever men cirka två av tio lärare anger att har en gruppstorlek på fler eller färre elever.


Musiklärarnas ämneskonceptioner och uppfattningar om undervisningen i musik
Det vanligaste för elever i årskurs 9 är att de möter lärare som ser musikämnet som ett ämne för estetiskt uttryck och det näst vanligaste är att de har en lärare som ser musikämnet som ett skapande ämne. För elever i årskurs 6 är det vanligaste att läraren ser musikämnet som ett upplevelseämne och näst vanligast att läraren uppfattar ämnet som ett ämne för estetiskt uttryck. Musik anges som ett roligt ämne att undervisa i och så gott som alla elever har lärare som tycker det är mycket roligt eller ganska roligt. Ämnet anses emellertid också krävande att undervisa i och en stor majoritet av eleverna har lärare som anger att det är krävande eller mycket krävande.

Arbetsbelastningen anses också vara hög. Mer än hälften av eleverna i både årskurs 9 och årskurs 6 har lärare som anger detta. Men en majoritet av eleverna har lärare som inte betraktar arbets-belastningen som alltför hög, något som ger indikationer på att förhållandena ändå kan betraktas som drägliga för många lärare.
Omkring hälften av eleverna har lärare som anger att de lägger ned 1–2 timmar per vecka på aktiviteter vilka har direkt koppling till lektionerna som planering, materiel och instrumentvård, för- och efterarbete och dokumentation av elevers resultat. Kontakter med kolleger och föräldrar tar något mindre tid i
anspråk. Här uppger omkring hälften av elevernas lärare att de ägnar mindre än en timme per vecka åt sådana aktiviteter. Vidare framkommer också i lärarenkäten att behovet av kompetensutveckling är stort, främst när det gäller områdena betyg och bedömning och musikteknik.

Elevernas attityder till musikämnet
Sammanfattningsvis kan sägas att elever i årskurs 9 och 6 generellt har en positiv attityd till musik-ämnet. Trots att svaren signalerar att ämnet inte anses tillföra så mycket i ett vidare utbildnings- eller arbetslivsperspektiv värderas det högt ur andra perspektiv. Intresset för ämnet är stort och likaså elevernas engagemang. Eleverna anstränger sig också för att få bra betyg och få elever anger också
att de är borta ofta från lektionerna. Ämnet betraktas även som roligt. Dessa omdömen bekräftas i hög utsträckning av fördjupningsstudiens intervjuer där eleverna också uppger att de är nöjda både med undervisningens karaktär och med sin lärare. Vidare anser en majoritet av eleverna att det inte finns någon skillnad mellan pojkars och flickors intresse för musikämnet.

Musiklärares uppfattning om de nya kursplanerna i musik
De flesta elever har musiklärare som anser att Lgr 11 har stor betydelse för undervisningen.
Särskilt kunskapskraven och det centrala innehållet tillmäts stor vikt för undervisningens utformande. Läroplanens övergripande mål och kursplanens syfte och långsiktiga  mål anses också ha mycket stor eller stor betydelse. Lärarnas egna undervisningsmål och egenproducerat undervisningsmaterial framstår även som viktiga. När det gäller kursplan och kommentarmaterial som stöd för val av innehåll är lärarna i både årskurs 9 och i årskurs 6 också positiva. Beträffande kursplanens och kommentar-materialets betydelse för bedömning och betygssättning har något mer än hälften av eleverna lärare som svarar att kursplanen ger dem ganska mycket stöd. Det som enligt lärarna förändrats mest i undervisningen i och med införandet av Lgr 11 är sättet att betygssätta och bedöma.

Elevers fritid och hemmiljö
Cirka hälften av eleverna i både årskurs 9 och årskurs 6 anger att de lär sig musik både på fritiden och i skolan och samma förhållanden gäller eträffande huruvida de tänker på vad de gör i musik-undervisningen utanför lektionstid. Hälften av eleverna anger också att de övar på och arbetar med det de gör på musiklektionerna utanför lektionstid. Beträffande huruvida elevernas (i årskurs 9) föräldrar
anser att musikämnet är viktigt och om eleverna får stöd med det hemifrån fördelar sig svaren ganska jämnt mellan positiva och negativa svar. Musiklyssning anges som den vanligaste musikaktiviteten bland elevernas föräldrar. Omkring 90 procent av eleverna i årskurs 9 skattade att deras föräldrar lyssnade på musik ofta eller ibland. Därefter kommer tittande på kulturprogram på TV (40 procent)
och sång och spel samt bevistande av kulturevenemang (en tredjedel av föräldrarna per aktivitet enligt eleverna). Ungefär 90 procent av eleverna i båda årskurserna anger att de själva lyssnar på musik ofta och cirka en tredjedel att de sjunger och spelar ofta på fritiden. Konsertbesök och bevistande av andra musikevenemang är inte lika vanligt hos eleverna.
Flickor tenderar att svara mer positivt än pojkar när det gäller i vilken omfattning de musicerar och lyssnar på musik samt besöker musikevenemang på fritiden.

Resurser, lokaler och utrustning
Musikämnets resurser anses vara bra, framför allt i årskurs 9. Detta bekräftas också av fördjupnings-studien. Dock kan det också med utgångspunkt i fördjupningsstudien konstateras att musik-undervisningen är mycket färgad av det lokala sammanhanget exempelvis lärares och elevers preferens för vissa instrument, vilket resulterar i att alla instrument som finns tillgängliga inte används.

Tillgången till ändamålsenliga lokaler får också sägas vara förhållandevis god. Nästan alla elever i årskurs 9 har lärare som anger att de har tillgång till musiksal och cirka två tredjedelar av eleverna har lärare som anger att de har grupprum. Lokaltillgången är lite sämre i årskurs 6. Förekomsten av de inom populärmusiken vanligaste instrumenten (gitarr eller elgitarr, elbas, trummor och klaviatur-instrument) är också mycket god. Eleverna uppger att de instrument som används mest är akustiska
sådana och det är förmodligen akustisk gitarr som åsyftas.

Musikämnets villkor på skolan
Rektorerna anser sig vara insatta i musik-, bild- och slöjdämnenas kursplaner, de syften och det centrala innehåll som anges där. En övervägande majoritet av rektorerna i båda årskurserna anger att de är väl insatta i dessa delar av styrdokumentet. De anger också att de i hög utsträckning ger förut-sättningar för lärarna att delta i kompetensutveckling. Rektorerna anser sig emellertid inte arbeta lika
aktivt för samverkan mellan bild, musik och slöjd och andra ämnen eller för att driva utvecklingen
i ämnena framåt. Jämför vi svaren från rektorer på kommunala respektive fristående skolor ser vi att rektorerna i de fristående skolorna anser sig vara mer engagerade överlag.

Beträffande de metoder som rektorerna använder för uppföljning och utvärdering av bild, musik och slöjd anges uppföljning och utvärdering av resultat tätt följt av samtal med läraren i dessa ämnen som de vanligaste metoderna för rektorerna. Klassrumsbesök samt samtal med eleverna anges vara de metoder som förekommer i lägst utsträckning enligt rektorerna.

Två tredjedelar av eleverna i både årskurs 9 och årskurs 6 har lärare som anser att skolan de arbetar på domineras av de ämnen som traditionellt betraktats som ”teoretiska”. Dock har en ungefär lika stor andel av eleverna i både årskurs 9 och 6 lärare som anser att ämnena i skolan behandlas likvärdigt. Cirka en femtedel av eleverna i båda årskurserna har lärare som menar att kulturverksamheter tar
allt större plats i den egna skolan. Ungefär två tredjedelar av eleverna i båda årskurserna har musik-lärare som anger att statusen hos musikämnet är ganska hög eller mycket hög hos rektorn och andra lärare vid skolan. Däremot skattas statusen hos vårdnadshavare som betydligt lägre.

Musiklärarnas uppfattning om rektorernas engagemang för de tre ämnena är dock inte lika positiv som rektorernas egen. Det är ganska väntat eftersom det kan tänkas att rektorerna vill förmedla en positiv bild av sitt engagemang på samma gång som musiklärarna kan önska att deras rektor var ännu mer
engagerad.

Musikundervisningens innehåll
Musicerande i smågrupper anges av lärarna vara den dominerande aktiviteten i musikundervisningen
tätt följt av lärande om musikens byggstenar, något som bekräftar att den mest centrala aktiviteten i musikundervisningen har att göra med musicerande och sådant lärande som är nödvändigt för att
kunna utföra detta hantverk. Musikskapande anges emellertid inte vara så vanligt förekommande och framför allt inte musikskapande med hjälp av digitala verktyg. Musicerande inom rock och pop dominerar stort, speciellt i årskurs 9 där så gott som alla lärare anger att de musicerar i denna genre ofta eller mycket ofta. Efter pop och rock följer visor och sedan hip hop som vanliga genrer att musicera i, dock inte alls i samma utsträckning. Lärarna i bägge årskurserna skattar att de sysslar med musicerande cirka hälften av lektionstiden medan alla andra aktiviteter tillsammans tar den andra hälften.

Sammantaget framstår det som att eleverna anser att deras undervisning har ett ganska brett fokus där ”görande”, lärande om musik och musikens byggstenar och mera reflekterande moment finns med. Dessa typer av innehåll är ganska jämnt fördelade dock med en övervikt för musicerande (dvs. ”görandet”) som är större i årskurs 6 än i årskurs 9 om man utgår från elevernas svar. Musicerande
och lärande om musikens byggstenar anges av eleverna som de dominerande aktiviteterna i musik-undervisningen. Vad det gäller omfattningen av olika aktiviteter i undervisningen så skattar eleverna att de ägnar sig åt musicerande drygt en tredjedel av lektionstiden medan övriga aktiviteter tar upp
två tredje-delar av tiden, ganska jämnt fördelade, men med en övervikt på aktiviteten ”att lära om musik”. Här skiljer sig elevernas och lärarnas uppfattning, lärarna anser att musicerandet dominerar mer än vad eleverna gör och eleverna anser att en större tonvikt läggs på lärande om musik. Musikaliskt skapande verkar dock vara ett klart eftersatt område i musikundervisningen.

Undervisningens genomförande
De flesta elever anger att de trivs i sin skola, med andra elever, lärare, musiklektionerna och skolarbetet som helhet. Exempelvis svarar 86 procent att de trivs mycket bra eller ganska bra med musik-lektionerna. Stämningen anses också vara förhållandevis god i musikundervisningen.

Drygt hälften av eleverna anger att det är en trevlig positiv stämning varje eller nästan varje musiklektion. Det finns en viss skillnad mellan årskurs 6 och årskurs 9 i hur mycket lärarna anser sig prata på lektionerna. I årskurs 6 har över häften av eleverna lärare som anger att de själva pratar medan eleverna
lyssnar varje eller nästan varje lektion. I årskurs 9 inskränker sig andelen elever med lärare som anger detta till en tredjedel.
Både arbete i helklass och i smågrupper förekommer ganska ofta, men enskilt arbete är inte så vanligt enligt lärarna. Inte heller arbete i större projekt. Indelning i grupper är mest frekvent i grundskolans senare år enligt lärarna och det är inte så vanligt att göra detta könsmässigt eller efter kunskapsnivå. I stället anges faktorer som lottning, slumpvis, kamrater, efter instrument, könsblandat, blandad
kompetens, med avseende på aktivitet (musikskapande, spela instrument), strategisk uppdelning med avseende på social funktion etc. som grund för indelning av grupper.

Beträffande undervisningens organisering så överensstämmer elevernas svar i stort med deras
lärares. Eleverna verkar i högre utsträckning än lärarna uppfatta att läraren pratar och eleverna lyssnar på musiklektionerna (svarar i högre grad att arbetssättet förekommer varje eller nästan varje dag) och uppfattar också att det förekommer grupparbete i större utsträckning än vad lärarna gör.
Dock anser endast en liten andel av eleverna att de får enskilda instruktioner. Enskilt arbete och arbete i större projekt anser eleverna inte är så vanligt.

En majoritet av eleverna anser att det är läraren som bestämmer vad de ska göra i musik-undervisningen. Detta överensstämmer till viss del med lärarnas uppfattning. En majoritet av eleverna (85 procent) menar att de får det stöd och den hjälp de behöver i musikundervisningen. Detta anser de sig få både av läraren och av andra elever men även till viss del hemifrån. De flesta av eleverna har
lärare som uppger att de informerar eleverna om vad som står i kursplanen och även hur de ska visa vad den kan för att nå de olika betygskraven.
Bredd går före djup när det gäller instrumentalt lärande. Omkring 90 procent av eleverna har lärare som anger att eleverna inte får koncentrera sig på endast ett instrument. På frågor till eleverna om hur och hur ofta arbetet redovisas framkommer att redovisning inte är något som sker så ofta. Elevernas lärare
har en annan uppfattning. De anger att redovisningar sker betydligt mera frekvent än vad som är intrycket utifrån elevernas svar.

Samarbete och ämnesövergripande arbete
Sammanfattningsvis visar siffrorna i enkäten att det förs samtal mellan musiklärarkollegor på skolorna, men långt ifrån vid alla. Att samtal förs är förstås mycket väsentligt, men kan i sig inte säkra högre kvalitet i undervisningen.
Skolans strukturer och traditioner är svåra att bryta och kollegiala samtal vid den egna skolan kan riskera att bli normerande såvida inte någon kritisk röst eftersträvas, t.ex. genom samtal med lärare vid andra skolor eller självreflektion på annat sätt. När det gäller frågan om kollegialt samarbete kring betyg och bedömning, så har forskning inom gymnasieskolans kontext visat att kollegiala kritiska samtal krävs för bedömningens kvalitet, inte minst när det gäller ensemblespel. I en kollegial musiklärarkultur där grunderna för både undervisning och bedömning ventileras, analyseras och granskas kritiskt kan professionell utvecklas (Zandén, 2010). Något som också torde gälla för grundskolans musikundervisning.

Lärares återkoppling och bedömning av elever
När det gäller lärares återkoppling och bedömning av elever visar enkätresultatet att var femte elev i årskurs 9 uppger att de inte får veta vad de ska lära sig i musik eller vad läraren förväntar sig av dem. En lika stor andel av eleverna uppger också att de inte blir insatta i grunderna för kommande bedömning
och betygssättning. Men lärarna menar i betydligt högre utsträckning att de informerar om samtliga dessa aspekter, vilket kan tolkas som att frågan om bedömning inte är lätt att vare sig kommunicera eller förstå.
När det gäller frågan om hur bedömningen sker svarar en övervägande majoritet av eleverna, både i årskurs 9 och i årskurs 6, att bedömning sker genom att läraren ser vad eleverna gör. Samtal om bedömning förekommer, enligt både eleverna och deras lärare, i betydligt mindre omfattning. Av enkäten
framgår också att cirka två tredjedelar av eleverna i båda årskurserna använder någon form av matris som underlag för bedömning av varje enskild elev, vilket kan ses som en följd av de preciserade kunskapskraven i Lgr 11. Målstyrningen kan därmed sägas vara genomförd i högre utsträckning 2013 jämfört med 2003, då det i NU-03 konstaterades att styrdokumenten generellt användes i relativt låg utsträckning i musikämnet. Att var femte elev 2013 uppger att de inte vet något om vad de ska lära sig och att lika stora andelar inte heller vet hur de ska lära sig respektive när de blir bedömda är dock anmärkningsvärt.


Lärares betygssättning och elevernas resultat
En stor majoritet av eleverna i årskurs 9 har lärare som uppger att de allra flesta elever uppfyller den del av kunskapskravet för betyget E som handlar om att delta i gemensam sång och med viss säkerhet följa rytm och tonhöjd respektive att spela enkla melodier, bas- och slagverksstämmor med viss tajming
samt att ackompanjera på ett ackordinstrument och byta ackord med visst flyt. Drygt hälften av eleverna själva uppger också att de utvecklats mycket eller ganska mycket i att spela och sjunga. För övriga delar av kunskapskravet för ett E pekar utvärderingen på ett något sämre resultat. Resultatbilden är
förväntad mot bakgrund av det faktum att det i utvärderingen framkommer att av den tid som musikämnet har till sitt förfogande ägnas största delen åt musicerande. Förutsättningarna för att uppfylla kunskapskravet i sång och spel på elementär nivå torde därmed vara förhållandevis stora, sett till den tid som avsätts.

På motsvarande vis kan man konstatera att det faktum att lärarna uppskattar att det är en mindre andel elever som uppfyller övriga delar av kunskapskravet (t.ex. att föra resonemang om musik eller att skapa musik instrumentalt eller digitalt) verkar hänga samman med att mindre tid ägnas åt dessa områden. En förklaring till detta resultat är att undersökningen gjordes endast två år efter skiftet av styrdokument och att implementeringen av Lgr 11 ännu inte är helt genomförd.

Till skillnad från Kpl 2000, där musicerande och musikskapande sågs som musikundervisningens centrala verksamhet, skrivs i Lgr 11 förmågan att musicera och skapa musik fram som en av tre viktiga förmågor i musikämnets centrala innehåll. Stora undervisningsgrupper är det största hindret för goda resultat i musikämnet anser lärare för merparten av eleverna i årskurs 9 och i årskurs 6. Därnäst ses timantalet i relation till kursplanens kunskapskrav som det största hindret. Även om inte fråge-formuleringarna är helt identiska känns denna bild igen från den förra utvärderingen NU-03.

Mer än hälften av rektorerna med elever årskurs 9 och cirka en tredjedel av rektorerna med årskurs 6 däremot, uppger att svårigheten att rekrytera lärare med önskad kompetens i ämnet i stor utsträckning utgör ett hinder för goda resultat. En något mindre andel av rektorerna uppger att ekonomiska
resurser utgör ett hinder. Men här fanns en tydlig skillnad mellan rektorer med årskurs 6 i kommunala respektive fristående skolor. En betydligt större andel rektorer i kommunala skolor uppgav ekonomiska resurser som ett hinder för goda resultat i musikundervisningen.


Betyg
Mot bakgrund av att större delen av musikundervisningen i skolan ägnas åt sång och spel är det inte förvånande att lärarna uppger att det mest avgörande för vilket betyg som eleverna får av dem i musik är deras förmåga att sjunga och spela. Så gott som samtliga elever i årskurs 9 och i årskurs 6 har lärare som anser att denna förmåga mycket eller ganska mycket påverkar betygssättningen. En nästan lika
stor andel av eleverna, cirka två tredjedelar i båda årskurserna, uppger detsamma. En lika stor andel av eleverna uppfattar också att närvaron vid lektionerna påverkar betyget i hög utsträckning, något som dock uppges av en betydligt mindre andel av lärarna.
I NU-03 framkom att eleverna i årskurs 9 verkade överskatta vilket betyg de ansåg sig vara värda. Motsvarande resultat framkommer i NÄU-13. Endast något färre än hälften av eleverna i årskurs 9 fick det slutbetyg de ansåg sig ha förtjänat. Mer än en tredjedel av eleverna i årskurs 9 ansåg sig förtjäna ett steg högre betyg än vad de fick, var tionde elev ansåg sig förtjäna två steg högre betyg än vad de fick och några procentandelar av eleverna förväntade sig tre eller fyra steg högre betyg.

Avslutningsvis citerar vi ur Musik i grundskolan (sid 220) där forskarna riktar in sig på diskussion
om musikämnet - som övningsämne:

”Vi kan konstatera att det fokus på praktiskt musikutövande i populärmusiktraditionen som varit för- härskande i flera decennier och även backats upp av flera kursplaner successivt har förändrat karaktären på musikämnet så att det återigen kan sorteras in under kategorin övningsämne. Frågan som inställer sig är hur länge musikämnet som övningsämne kan överleva som konstruktion i vår tids samhälle. Det är angeläget att ta fasta på diskussionen i forskningssammanhang om de utmaningar som skolans musikundervisning står inför i relation till såväl samhällsutveckling och utveckling inom musikområdet som till det faktum att elever har olika förutsättningar, förkunskaper och musikaliska preferenser. En sådan diskussion är levande när det gäller skolutveckling inom bild och slöjd och
det kan vara angeläget att föra en sådan också när det gäller förnyelse av musikämnet.”'



Mer om NÄU finns på vår forskningssida

Läs hela inlägget »

Snabbsök Aktuellt

Arkiv