Borttaget statsbidrag

Föreningen fick liksom andra ämnesföreningar besked i november om att statsbidraget utan förvarning har tagits bort .  En debattartikel,  publicerad i Svenska Dagbladet, har skrivits tillsammans med de  andra drabbade ämnesföreningarna.

”Lärarna behöver kunna utveckla sina ämnen”
För en kort tid sedan fick Sveriges ämnesföreningar ett chockartat besked. Utan föregående varning och med omedelbar verkan beslutade Skolverket att dra in det statsbidrag vi har fått i decennier. Det är ett hårt slag mot möjligheterna att utveckla undervisningen, skriver företrädare för en rad ämnesföreningar.
 
DEBATT | ÄMNESFÖRENINGAR
Ska svensk skola bli framgångsrik måste lärare få mer makt över sin yrkesutveckling, tillgång till fler professionella forum och nätverk, mer samverkan och kollegialt lärande – inte mindre.
Beslutet att dra in statsbidraget till ämnesföreningarna får förödande konsekvenser för landets lärare. Våra ideella föreningar förser ämneslärare med samarbetsforum, ämnesutveckling, fortbildning, samverkan med forskare, internationella kontakter och nätverk. Inte nog med att allt det vi utför behövs och efterfrågas i skolans styrdokument, i våra ideella föreningars regi utförs det dessutom till en mycket blygsam kostnad. Utan ämnesföreningar tar Sverige ett stort steg bort från en professionell ämneslärarroll, och även ut ur de internationella ämneslärarnätverken. Vi begär därför att beslutet rivs upp och att ämnesföreningarna tvärtom får stärkta förutsättningar att bedriva sitt viktiga arbete för svensk skola.

De försiktigt positiva Pisa-resultaten till trots är vi i ett läge där svensk skola brottas med många problem. Låga kunskapsresultat, glädjebetyg, bristande likvärdighet, stor och växande lärarbrist. Läget är särskilt allvarligt när det gäller ämneslärare. Platserna gapar tomma på många utbildningar och avhoppen från lärarutbildningen är som högst när det gäller denna grupp. I OECD:s utbildningsrapport 2015 rekommenderas Sverige att öka attraktiviteten i läraryrket, satsa mer på fortbildning av lärare och skapa bättre förutsättningar för samverkan mellan lärare. Att i det läget tilldela ämnesföreningarna, som står för just det här, ett så hårt slag är inget annat än obegripligt.

En professionell ämneslärarroll förutsätter kontinuerlig yrkesutveckling och samarbete både inom och utanför landets gränser. En stor del av detta arbete utförs idag av ämnesföreningarna, föreningar som har funnits i Sverige i mer än 100 år. Vi tillhör nordiska, europeiska och globala paraplyorganisationer och samverkar kring fortbildning, undervisning och policybeslut nationellt och internationellt. I det svenska myllret av skolhuvudmän har lärarnas professionella roll och tillgången till fortbildning blivit hårt eftersatta. Inför de kompetensbrister som uppstått har vi fått statliga insatser riktade mot enskilda ämnen och åtgärder. Även om sådana insatser både kan vara välbehövliga och ha positiva effekter handlar det om punktinsatser.

Den kontinuerliga kompetensutveckling och yrkesutveckling som är en förutsättning för god ämnesundervisning kan inte ersättas av brandkårsutryckningar i ett specifikt ämne. De statliga insatserna skapar dessutom en ond cirkel genom att huvudmännen backar ytterligare från sitt ansvar för lärarnas kompetens. Det vi ser är att huvudmännens budgetposter för fortbildning har krympt och att lärarnas friutrymme att välja fortbildning har minskat under de senaste fem åren – detta från en redan låg nivå.

Men det handlar inte bara om undervisningens kvalitet. En yrkesutveckling och samverkan som hanteras av lärarna själva, och som föds ur faktiska behov, bidrar även till ämnesläraryrkets attraktivitet och status. Det senaste lärarlönelyftet är en av flera omdiskuterade åtgärder för att öka läraryrkets attraktivitet. En invändning har varit att pengarna fördelas godtyckligt, en annan att den ställer lärare mot lärare. Vi får invänta Riksrevisionens undersökning för att kunna bedöma om miljarderna har haft någon positiv effekt. En annan kritisk utredning gäller de statliga forskarskolor som skulle höja lärarnas status och ge nya karriärmöjligheter, men som av allt att döma inte fått avsedd effekt.

Beslutet att dra in de mellan 600 000 och 800 000 kronor som årligen har utbetalats till landets 15 ämnesföreningar behöver däremot ingen extern utvärdering. Tack vare statsbidragen har våra föreningar kunnat erbjuda fortbildning, nätverk, remissutlåtanden, ämnesolympiader, forskardagar, ämnestidskrifter med didaktiskt innehåll, deltagande i internationella och nationella konferenser, medlemskap i internationella paraplyorganisationer. Pengar som läggs på ämnesföreningar leder till bättre undervisning, bättre lärare – men framför allt leder de till kollegialitet, kontakter och samverkan mellan ämneslärare både nationellt och internationellt.

Ytterligare en viktig funktion hos ämnesföreningarna är att vi kan lyfta specifika och smala utmaningar och perspektiv som kan ha avgörande betydelse för elevernas inlärning och framgång. Lärarprofessionen är inte bara ett yrke, utan många. Det är stor skillnad på att undervisa på lågstadiet eller på gymnasiet, på att undervisa i historia eller fysik. Fackförbund, politiker och tjänstemän kan inte ha inblick i de utmaningar, behov och utvecklingsmöjligheter som finns inom varje skolämne. Ingen ämnesundervisning är heller statisk. Språksyn och uttrycksformer förändras, vår kunskap om naturvetenskapliga fenomen förändras, ny kunskap om hjärnan, pedagogik och didaktik påverkar olika ämnen och undervisningssituationer på olika sätt.

Ska svensk skola bli framgångsrik måste lärare få mer makt över sin yrkesutveckling, tillgång till fler professionella forum och nätverk, mer samverkan och kollegialt lärande – inte mindre. Ämnesföreningarna har länge varit och bör fortsätta att vara en plattform för lärares ansvarstagande och professionella utveckling. Tillåts de förtvina kommer resultatet att bli sämre undervisning, mindre samverkan och mer toppstyrning, vilket vore förödande för skolans högre stadier.
Riv därför upp beslutet att stoppa stödet till ämnesföreningarna. Ge oss långsiktiga, hållbara förutsättningar att fortsätta att utföra vårt viktiga arbete för svensk skola. Professionsinitierad skolutveckling och samverkan bör få all tänkbar uppmuntran – inte denna dödsstöt.

Minna Panas - Biologilärarnas förening
Lena Hedenbratt - Coordinadora de Asociaciones de Profesores de Español de Suecia
Françoise Sule - Fransklärarföreningen
Helena Sjöberg - Föreningen Lärare i Ekonomiska Ämnen
Annika Lindskog - Föreningen Lärare i Religionskunskap
Johan Ceder - Föreningen Lärare i Samhällskunskap
Karin Wakeham - Geografilärarnas riksförening
David Ludvigsson - Historielärarnas förening
Inger Andersson - Lärare i Matematik, Naturvetenskap och Teknik
Kristina Stenborg - Musiklärarnas Riksförening
Jilda Sürüp - Riksförbundet Lärare i svenska som andraspråk
Helena von Schantz - Språklärarnas riksförbund
Nils Larsson - Svensklärarföreningen
Per Berggren - Sveriges Matematiklärarförening
Pehr Palm - Sveriges Turismutbildningar

Fotnot: Länk till den utredning vi refererar till: http://www.oecd.org/sweden/sweden-should-urgently-reform-its-school-system-to-improve-quality-and-equity.htm

Etiketter: mr i media debatt

Snabbsök Aktuellt

Arkiv